Oh no you didn't!

Holmgren råkade nyss gå förbi tvn när reklamfilmen för Need for Speed Undercover gick. Då den till stor del bestod av snabba bilar och kanske främst lättklädda damer fångade den holmgrens uppmärksamhet, frid och fröjd i världen alltså. TILLS, den lättklädda översminkade powerbruden utbrister: "You're in deep, exactly where I want you to be."

Hrm

"Slutligen i denna lilla introduktion till den komplexa varelse som är holmgren bör det påpekas att holmgren inte är nummer tre, han har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli nummer tre. Holmgren står i en klass för sig, holmgren betraktar utifrån, han går sin egen väg utan band som binder eller normer att följa. En independent contractor som står rakryggad i blåsväder, aldrig vänder kappan efter vinden etc. etc. etc. Holmgren står när de andra faller(eller). Kort och gott är holmgren lite utanför."

Är det bara jag som tycker att Holmgren låter som ett emokid? Han är utanför och uppenbarligen väldigt non-conforming. Non-conforming as can be. Avgör själv:

Tjälo abon long kom dom.cdm

*ACHTUNG!*
Ni får ursäkta vänstervibbarna i detta inlägg, detta beror inte på holmgrens politiska preferenser utan snarare på metros intervju med Benicio del Toro om hans roll som Che Guevara i uppkommande filmen The Argentine.

Då har riakrd aka Stalin beordrat/tvingat holmgren att bli en del av denna härdsmälta till blogg, aja, med risk för min redan sköra psykiska hälsa accepterar jag denna "inbjudan".

Om holmgren då: Holmgren är en ung stilig man från Götlaborg i västra jävla götaland(samvetslöst stulet från Olsson profil) någonstans norr om månen. Som vi alla redan vet så spenderar holmgren sina dagar med att inte ens flippa burgare på donken. När han inte inte ens(humm..) flippar burgare på donken så är han ute och motionerar eller.. ja.. holmgren gör helt enkelt inte så mycket mer. Nån gång ibland låtsas holmgren visserligen att han övningskör eller studerar kemi men det vet vi ju alla att det bara är snack, detta är dock inte holmgrens fel, jag skyller allt på kommunismen!

Slutligen i denna lilla introduktion till den komplexa varelse som är holmgren bör det påpekas att holmgren inte är nummer tre, han har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli nummer tre. Holmgren står i en klass för sig, holmgren betraktar utifrån, han går sin egen väg utan band som binder eller normer att följa. En independent contractor som står rakryggad i blåsväder, aldrig vänder kappan efter vinden etc. etc. etc. Holmgren står när de andra faller(eller). Kort och gott är holmgren lite utanför.

För övrigt intessant att presentera sig för bloggens alla läsare som till 66% består av olsson och riakrd.

Lev väl, gud är evig!

Allt förändras

Det finns folk som säger att förändring alltid är bra. Till och med de måste ju inse att de snackar skit. Det finns folk som säger att förändring oftast leder till nåt bra och det är nog många som skulle tro på dem. Själv tror jag att det finns en anledning till att vi så ofta säger "det var bättre förr". Men den förändring som kommer ske här är garanterat en förbättring. En till skribent. Nu kanske det blir lite fart på det här stället. Vi har försökt hyra in Holmgren som är den tredje killen. Ja, han är verkligen nummer tre. Hoppas att han orkar skriva här någon gång och presentera sig lite närmare.

Okej Fredrik. You called this time. Next one is på mig.

Musikminnen

Ahh.. good ol' times, good ol' times.. Visst satt jag där brevid och slölyssnade på Sympathy for the devil och om jag inte minns fel så tror jag till och med att vi sjöng Hey för full hals när vi lämnade området vid näckrosdammen när eftertexterna tog slut. Var det inte några framför som vände sig om, tittade konstigt på oss och skrek "PIXIES!"?

Vi har nog fastnat vid en hel del låtar genom åren. En av de första jag kommer att tänka på är kanske inte bland de allra bästa egentligen men helt klart en av de mest party; Narcotic. På hur många dansgolv har vi inte hoppat runt till den?

Hur många gånger har vi inte sjungit på Ska du hänga mä? Nä!? Damn.. man saknar det faktiskt. Förlåt om jag förstör din lista för dig men det finns ju så jävla många helt underbara låtar vi hakat upp oss på. Om inte annat kan du ju kalla mig spoilerkungen..

Fredrik's Favourites Part 2

Återigen så tänkte jag skriva om en av mina favoritlåtar (in no perticular order så ni fattar det) och återigen så har detta en koppling med min gamla vän örebroaren, min hjälte och min musa. Ok kanske inte men en helt ok kille iallfall.

Nu när hösten är här så kommer mina gamla musikvanor tillbaks av någon anledning. Lyssna på ett band några veckor och sen byta. Nu är jag inne på Pixies dom gamla rävarna och det är det enda jag lyssnar på. Jag har också upptäckt att låtar som jag inte gillade loka mycket innan nu blir mina favoriter och av dessa ligger Mr Grieves högt upp på listan. Needless to say var detta val inte lätt eftersom allt de rör vid blir till guld. Dom har gjort måhåååånga låtar som förtjänar att nämnas så mr grieves är bara en representation för alla dessa. Sorry Dig for fire, down to the well, hay och ni andra.

Det var Rickson som introducerade mig till detta band, som mycket annat av den weirda skiten jag lyssnar på. I ettan eller tvåan, där nånstans iallfall, så vandrade vi (jag, Rikard och Holmgren) runt skolans sterila korridorer och sjöng på mästerverk som Hey och Nimrod's son och vi verkade troligen lite mentalt handikappade . Nu framkallar detta band melankoli som få andra saker and i frickin like it.

Lyssna och njut av indierocken/popens noicerockiga fäder.

Låten

//Fredrik

Fredrik's Favourites Part 1 och Rikard dö i ett hål.

Rikard, jag är inte hundra på att jag nån gång har haft ens en könssjukdom så du kan suga min cleana penis. Roligt att ordet torsksjukdom finns i firefox orlista btw.

Nu tänkte jag för första gången på en månad skriva i den här bloggen och jag tänkte göra en X antal partsstory om mina favoritlåtar

Part 1, in no perticular order: Sympathy for the devil av The Rolling Stones.

Jag får säga att jag inte är ett stort stones fan över lag men dom har några riktiga gems och av dessa är sympathy for the devil min favorit. Första gången jag hörde den var på eftertexterna på en slapp rulle, "interview with a vampire". Jag satt på utomhusbio under göteborgskalaset, det var fint väder, jag var småfull på vodka blandat med fanta 50/50 och jag tror till och med min goda örebroboende vän var där. När då eftertexterna kom så var jag tvungen att sitta där hela skiten igenom för att denna låten är så sjukligt bra.

Sjungen ur ett förstapersonsperspektiv från satans synpunkt går vi igenom många av de hemskaste händelserna i historien och såklart var han där och fucked shit up for the good guys.

Inte nog med att texten är slapp, musiken äger och att den har också ett sviiiinslapp solo som är helt urkukat så fick den mig också att bli sugen på att läsa en av 1900 talets bästa böcker (enligt många) The Master and Margarita. Jag är inte en stor läsare men visst fan flyttades denna upp till 1a platsen på "böcker jag ska läsa" listan. Så jag kommer väl till den 2012 eller nått.

Iallfall lyssna och njut, det gäller även dig mitt avskyvärda rövhål till bästa vän.

Låten i fråga Skit i bilden, den suger och är osynkad men lyssna och njut.

//Fredrik